har ni någon gång känt att ni tittar men ni ser ingenting.
När man går gatan fram eller läser en bok eller tittar på TV och sen när man är framme/klar så minns man inget av vägen dit?
Ungefär som att gå eller prata i sömnen, ett inlärt beteende som sker per automatik...
Man går och går, men är helt tom i huvudet....
Lite så känner jag just nu...
Det finns inte alltid förklaringar till allt som sker.
Det finns nog heller inte förklaringar till hur det är möjligt att h
amna som i trans...
Lite som hypnos tror jag...
Vet faktiskt inte om jag vill förstå, det är säkert jätteinvecklat men jag tror att det skulle i sin tur hjälpa mig att förstå en himlans massa andra grejer...
Oj vilket dravel.
Men jag var tvungen att få ut det.
Nu ska jag roa mig med att äta Thai med Idol som sällskap... kul va?!
Har idag även läst mig att man inte kan lita på någon, ibland inte ens dem som kallar sig själva en av mina vänner...
Skrev om hur jag känner med mina riktiga vänner som farit illa av olika skäl.
Jag vet bara inte om jag nu borde känna med mig själv också...
kanske...
Livar upp stämningen med en bild på mig och den bästaste bästa i Världen!
Nu: Idol!
mossa mossa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar