Hänger ni med?

Jag tänker inte be om ursäkt för min usla blogguppdatering.Jag har ju fått jobb.

I en månad snart har jag arbetat häcken (nästan i alla fall) av mig på ett megakomplex på Gärdet, man kan bowla och äta gott i samma veva och dessutom finns det en relax, bilspel och olika simulatorer som man kan leka med.

Jag låter er gissa var jag har fastnat.

Jag trivs mycket bra i tumultet och myllret som uppstår i ett restaurangkök där allt produceras och serveras nästintill som om det var en fabrik, vi har således många större sällskap och volymerna mat är oändliga.

Kul helt enkelt!

Jag försöker som jag tidigare skrivit i nåt inlägg att blogga från bussen, t.ex. men på något vis har jag lyckats ändra inställningarna så att mina inlägg inte hamnar här... skumt.

Men nu har jag insett att jag själv har ändrat adressen som jag brukar skicka inläggen till så det förklarar den enkla saken.

Med andra ord så har jag jobbat, alltså inte hunnit med så mycket annat.

Men det finns en sak som är så jävla bra med mina varierande arbetstider: Jag hinner med mina mammaträffar, öppna förskolan, sova ut ibland etc. Och hänga med Perla under de pigga timmarna på dygnet.

Min bebis börjar bli stor tjej, STOPPA TIDEN! hon är i skrivande stund 7 månader och det känns som om jag klämde ut henne precis nyss.

Älskade barn!

Hon kryper!

Om än några kryptag åt gången än sålänge men ändå, hon kryper!

Hon bubblar på som om alla förstod precis vad hon sa och hon höll i en föreläsning eller liknande.

Hon flörtar med alla och allt hon får kontakt med.

Charmtrollet!

så till något helt annat:

Jag såg på ensam mamma söker idag på play eftersom jag jobbade i måndags kväll. Fy så avis jag blir på deras dejter och mysiga aktiviteter!

Det kan jag ärligt säga att jag saknar i mitt liv, romantik.

Min man Går på sin höjd i affärer en stund när vi ändå är i stan - typ, medan jag skulle kunna planera veckovis med aktiviteter både med och utan barnen.

Bara en så enkel men ändå sjukt mysig grej som att gå på bio tillsammans vore ju bara så värdefullt.

menmen, snart så kanske =)

avslutar med några glädjespridare =)

I Kyrkan med Gudfar Micke och Gudmor Camilla

Testar glidet på mormor och morfars golv, backa går bra :)

Sitter själv i soffan med mammas vakande ögon och armar utanför bild :)

Perla kan själv, hemma med pappa en dag i Oktober :)

Mossa mossa

Blue eyes

Ja...

Jag må vara naiv, blåögd, snäll osv...

Men jag är fan inte dum!

Född i farstun kan nån annan vara.

Jag kan ibland blunda för det som sker, av självrespekt?, av självömkan?, av ren tro på att allt blir bättre nån gång?

Kanske bara behöver lära mig att ta tjuren vid hornen och sätta ner foten?

Men då kan man ju också förlora...

Friskt vågat hälften vunnet, visst!?

Nu kallar kudden och min bebis på mig.

Natt natt

Skiftbyte i bregottfabriken

Jag vet att jag inte har bloggat på ett tag nu.

Känns lite tomt ibland när jag inte hinner skriva till er fina läsare.

Ibland får jag även frågan hur det går, om jag har lagt ner bloggen.

Då brukar mitt svar vara att jag inte riktigt vet, kanske, men tiden räcker ju inte till.

Och en annan anledning förutom att jag hellre lägger min dyrbara tid på min fantastiska dotter är att jag nu även har börjat jobba igen.

Känns jobbigt och skönt på samma gång.

Jag tycker att förändringen och omställningen från att vara hemma hela dagarna med världens mysigaste bebis är tuff.

Jag tycker att det är jättekul att få trampa till lite och arbeta med kroppen och känna att cashen rullar in.

Det är kul att träffa nytt folk och inte bara mammafolk och bebisar.

Även om mammor och bebisar är bäst ;)

Jag saknar mina hjärtan hela dan varje dag men vet att de har det jättebra tillsammans och jag vet att C är den bästa pappan.

Så kommer man till den punkt när man inser att man är MAMMA även om man jobbar på dagarna (och ibland öven kvällarna numer).

Den insikten är jätteskum.

Jag stod på jobbet och hackade lök häromdagen då det slog mig som en käftsmäll, att även när jag står där och hackar lök så är jag ju fortfarande mamma till min älskling. Och även om hon sover när jag kommer hem så finns jag där för henne, jag får sätta näsan i håret (läs fjunet) på hennes lilla huvud och lukta hur mycket jag vill, för hon är min, min!

Varje gång jag skiljs från henne så tänker jag den tanken, hon är min.

och att jag med säkerhet inte blir ifrån henne mer än ett arbetspass.

Men i helgen ska Perla sova hos mormor och morfar lördag-söndag.

Det kan bli intressant.

I ch med omställningen hemmavid så hoppas jag att det ska gå bra att sova borta en natt.

Tror jag oroar mig i onödan.

Men det är tydligen sånt som mammor gör, har jag hört (och själv bevittnat genom hela min uppväxt).

Var vill jag komma med det här inlägget då?

Jo, att jag ska fortsätta blogga, helt klart!

Jag ska försöka få tid att åtminstone få iväg ett inlägg om dagen, på bussen till jobbet kanske jag kan få till några rader =)

Nu blev jag hungrig, de äter grillkioskmat på Robinson-reprisen. (Är det det som kallas överlevnads-tävling??, då ställer jag mer än gärna upp :P)

Nä.

Nu ska jag krypa ner i en nybäddad säng.

Finns det nåt skönare än nya crispiga lakan och lite sval luft att somna till? jo, möjligtvis om min man hade varit hemma och hållit om mig när jag somnar... men det är han tyvärr inte ikväll...

Mossa mossa

En dotter!

Min lilla bula börjar bli stor!

Om några minuter slår datumklockan över till 23/9 2011.

Dagen då min Perla blir 6 månader!

Ett halvår!

Fantastiskt men samtidigt extremt läskigt!

STOPPA TIDEN!

Min bebis blir ju stor så fort!

Åh så jag älskar den där lilla fisen.

Idag satt hon utan stöd i några sekunder och inom en snar framtid lär hon göra det mer än en liten stund.

Så vad har min lilla älskling lärt sig under de 6 månader som hon har förgyllt vår tillvaro?

Jo, hon:

Följer med blicken och fäster blicken på det hon tycker är intressant.

Greppar efter saker som hon numera tycker är intressant, greppreflexerna i händerna är nu mer eller mindre borta och hon styr med viljan =)

Hon stoppar allt i munnen.

Skrattar åt roliga saker.

Inatt skrattade hon hjärtligt åt mig när jag satt och halvsov och skulle försöka amma henne... hmm lilla troll!

Hon står hellre än sitter, även om hon ser ut som en "Hula-hula"-docka.

Hon äter gröt och puréer och verkar tycka om det alltmer. Det går i perioder.

Hmm... hon kan ju massor men man glömmer så fort vad hon kan och när det sker.

På lördag ska hon dessutom döpas och få många fina namn: Perla Alice Gertrud.

Jag kan efter denna lilla resumé av min dotter (känns förövrigt fortfarande lika sjukt och obekant att säga så!!!) medge att med barn förändras allt.

ALLT!

Och med det även att mitt barn är det viktigaste i världen.

Hon är mitt allt!

Utan henne är jag inget och hon är utan tvekan det absolut bästa som hänt mig!

Min DOTTER!

Lite suddig men mysig bild =)

I samma stund som jag skriver det så tänker jag på de stackars barnen som blev berövade sitt liv av sin egen mamma, verkar det som. (hon har ju erkänt iaf, ska ändå inte dra förhastade slutsatser).

Jag skänker många tankar till de två poklarna, 4 och 8 år och deras anhöriga.

Nu ska jag somna till ljudet från min lilla tjej som ligger och snusar här intill.

Mossa mossa

Tid för kaffe

Ja, jag försöker blogga mer eller mindre kontinuerligt iaf!

Har haft en fin helg med familjen i fokus.

Premiär för lilla O på Lekplatsen i Heron City i lördags, vi hade familje- dejt med Tulle med familj.

Mys!

Barnen härjade i nästan tre timmar innan det var dags att bege sig hemåt.

Alla utom jag somnade på bussen hem.

Just nu sitter jag här (läs ligger) och har avnjutit mina fantastiska pannkakor med sylt och grädde (inte jättenyttigt men hey!, leave me alone!).

Med en nybryggd kopp Java och en sovande bebis börjar snart halv åtta hos mig.

Ser mig om i mitt hem.

Jag blundar och tar på mig skygglapparna vänder tillbaka blicken mot TV:n och tar en sipp till av mitt kaffe.

Det här är MIN tid.

Min EGEN tid.

Och jag har ingen lust att ta tag i kaoset just nu.

Så.

Kanske senare.

Annars imorn.

Känns ju inte direkt som om vädret kommer arta sig imorn och bjuda på 25°C å sol??

Ok.

Nu TV!

Mossa mossa från Sjumilaskogen

Ett gäng dygn

Ja nästan i alla fall... fredag, lördag, söndag... måndag tisdag... var är vi på väg egentligen?

Ibland upptäcker jag att saker som verkar som de mest självklara inte är det och att det faktiskt finns sånt som övergår även mitt förstånd.

Ibland kommer jag på mig själv att sitta och planera framtiden på ett helt annat sätt än jag kunnat tro förut.

Ibland känns framtiden förutsägbar, ibland inte.

Ibland känns allt hopplöst, ibland inte.

Ibland känns det som om jag inte vet vem jag är, vad jag vill, var jag står, var jag är påväg, vad som händer i livet...

Just nu är ibland.

Sova är nog i alla fall en bra idé.

Imorn ska jag på arbetsintervju...

Vi får väl se hur det går...

Mossa mossa och godnatt!

Alla mina hjärtan

Ja...

Jag har flera hjärtan.

Utöver det som sitter i min egen kropp så är ju Perla mitt hjärta.

Även C är mitt hjärta.

Mina vänner är hjärtan.

Min familj är hjärtan.

Ja.

Det jag vill säga med det här inlägget är egentligen att jag aldrig kommer ge upp på mina hjärtan.

Jag ger aldrig upp på det som ligger mig varmast om hjärtat.

Blev idag än mer insiktsfull då jag påmindes om hur lätt och fort det kan gå att mista en närstående.

Att man ska ta vara på det man har och kanske tänka en extra gång, ge det en extra liten omtanke och smörja det med lite extra kärlek.

Så härmed gör jag det.

Jag älskar er mina hjärtan.

Vill aldrig hamna i en sits där jag står utan de som är viktiga.

Ni är mitt allt.

Kärlek

Avslutar med en bild på det bästa av allt i världen med den nya vinterjackan på :)