Känns lite tomt ibland när jag inte hinner skriva till er fina läsare.
Ibland får jag även frågan hur det går, om jag har lagt ner bloggen.
Då brukar mitt svar vara att jag inte riktigt vet, kanske, men tiden räcker ju inte till.
Och en annan anledning förutom att jag hellre lägger min dyrbara tid på min fantastiska dotter är att jag nu även har börjat jobba igen.
Känns jobbigt och skönt på samma gång.
Jag tycker att förändringen och omställningen från att vara hemma hela dagarna med världens mysigaste bebis är tuff.
Jag tycker att det är jättekul att få trampa till lite och arbeta med kroppen och känna att cashen rullar in.
Det är kul att träffa nytt folk och inte bara mammafolk och bebisar.
Även om mammor och bebisar är bäst ;)
Jag saknar mina hjärtan hela dan varje dag men vet att de har det jättebra tillsammans och jag vet att C är den bästa pappan.
Så kommer man till den punkt när man inser att man är MAMMA även om man jobbar på dagarna (och ibland öven kvällarna numer).
Den insikten är jätteskum.
Jag stod på jobbet och hackade lök häromdagen då det slog mig som en käftsmäll, att även när jag står där och hackar lök så är jag ju fortfarande mamma till min älskling. Och även om hon sover när jag kommer hem så finns jag där för henne, jag får sätta näsan i håret (läs fjunet) på hennes lilla huvud och lukta hur mycket jag vill, för hon är min, min!
Varje gång jag skiljs från henne så tänker jag den tanken, hon är min.
och att jag med säkerhet inte blir ifrån henne mer än ett arbetspass.
Men i helgen ska Perla sova hos mormor och morfar lördag-söndag.
Det kan bli intressant.
I ch med omställningen hemmavid så hoppas jag att det ska gå bra att sova borta en natt.
Tror jag oroar mig i onödan.
Men det är tydligen sånt som mammor gör, har jag hört (och själv bevittnat genom hela min uppväxt).
Var vill jag komma med det här inlägget då?
Jo, att jag ska fortsätta blogga, helt klart!
Jag ska försöka få tid att åtminstone få iväg ett inlägg om dagen, på bussen till jobbet kanske jag kan få till några rader =)
Nu blev jag hungrig, de äter grillkioskmat på Robinson-reprisen. (Är det det som kallas överlevnads-tävling??, då ställer jag mer än gärna upp :P)
Nä.
Nu ska jag krypa ner i en nybäddad säng.
Finns det nåt skönare än nya crispiga lakan och lite sval luft att somna till? jo, möjligtvis om min man hade varit hemma och hållit om mig när jag somnar... men det är han tyvärr inte ikväll...
Mossa mossa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar