Ok, nu är det officiellt!
Det är något som slår kullerbyttor i min mage.
Redan?!
Ja!
Jag var på första läkarbesöket och de kom inte åt att känna hur långt gånget det var mer exakt.
Så läkaren gjorde ett Ultraljud.
Det är nog det coolaste jag har sett hittills.
En liten knöl på ca 6cm, slog runt, runt, runt och hjärtat slog dunk, dunk, dunk.
Den lever.
Vad du nu är.
Du lever!
Och det med besked!
- här var det full rulle redan...!
Åhh vad jag längtar!
Men det är långt kvar, mars ska den titta ut.
Försöker fundera ut vad man ska kalla kärleks-bulan eftersom vi inte ska ta reda på vad det blir.
Ska klura vidare.
När vi ändå pratar om namn...
Vi var överens om att vi skulle hålla tyst om namnen.
Eftersom så många alltid har åsikter, eller inte säger något alls... man vill liksom inte bli påverkad.
Trodde jag ja...
C kunde självklart inte hålla tyst om namnen för sin mamma.
Så då kunde inte jag heller det...
Vi är i alla fall helt överens om vilka namn vi tycker bäst om.
Känns bra.
Så fina namn.
Åhh ibland känns det som om jag tar ut allt i förskott.
Men vaf*n det är ju nåt som växer i min mage, klart man tänker på allt.
Ok.
Nu borde jag verkligen räkna får då min kropp nu bär på en energiparasit.
Så, till er nyfikna, jag börjar bli tjock och kan inte ha NÅGRA av mina jeans längre.
Tacka vet jag leggings och baggy =)
Jaaa... det är dessutom riktigt svårt det här med att fota sig själv.
Har försökt nu några gånger. Men det blir inge vidare bra.
Det är ju inga direkta pose-bilder utan jag vill ju dokumentera att jag faktiskt har en kärleksbula.
De bilder jag tar tagit ska jag givetvis dela med mig av, men hädanefter får min man ta bilderna.
Ni får leva med att de är lite suddiga och mörka.

Ett tydligare blått plus i rutan får man leta efter!

I början, ca v.10.

v.12 (kvällssvullen)

Såhär ser jag ut idag, v. 13+4
Håll till godo så komemr lite finare bilder inom kort!
Mossa mossa
S&C